Vi har grannar åt höger och nedåt. Hade jag inte sett dem som bor åt höger hade jag varit tveksam till att de existerade. Jag har aldrig sett dem som bor under oss men jag är, minst sagt, säker på att de existerar. Hur man kan hoppa i golvet så att det låter som att man hoppar i taket hos dem som bor ovanför är... imponerande. Och irriterande.

I alla fall, ikväll blir det Toddyspex. Finfint.

Den har gömt sig och vill inte komma fram. Jag har räknat till 100 flera gånger men mina kurragömmaskills lyser med sin frånvaro. Den står ej att finna. Jag talar om min motivation till att plugga inför nästa tenta. Totalt urladdad efter förra tentan stirrar, drömmer, telefonpratar, kaffedricker, brödbakar, matlagar, facebookar, bloggar, datear, smsar jag bort tiden. Löprundan och brunchen som fick bli början på denna soliga lördag har dock fått flitens lampa, som denna tentaperiod blivit försedd med dimmer, att ge ifrån sig någon form av ljus i alla fall.

Tentan som gjordes i onsdags och som jag lämnade full av irritation och frustration blev, btw, godkänd. Check och weheeej (!).

Då och då händer det att jag stannar upp i cirka 0,7 sekund och reflekterar över hur fint och bra allt är. Genast går det en ilning av ångest genom kroppen, vilket kan verka lite dumt. Anledningen till detta är det faktum att inget varar för evigt... Underbart är kort... Säg den lycka som varar... Uttrycken är många och det av en anledning. Det är dumt och jag kan ibland bli lite arg på livet och världen för att situationen är sådan. Ganska snart brukar jag inse att det är lönlöst och tramsigt att ödlsa energi på en sådan sak och lämnar därför den känslan därhän. Ibland är det så lätt.

Jag är trött på mig själv. Jag känner att jag och mig själv skulle behöva en paus från varandra. Mig själv kan vara så självupptagen ibland, inte ett dugg intresserad av vad jag vill och behöver. För tillfället är det att plugga till tentan, träna och sova bort infektioner och gamla sömnbristrester från förra helgen. Men icke sa nicke, eller mig själv i det här fallet. Istället vill mig själv gå på date, titta på Greys Anatomy, kolla Facebook, prata i telefon och äta godis. Jag har försökt säga till mig själv att det inte kommer att hålla ifall det fortsätter såhär men ingenting händer. Blir det inte någon förändring snart kan inte jag se någon mening med detta förhållandet. Men det är ju så svårt att ta sig ur, inte sant?!