Jag har ingen energi. Jag kommer tristessdöden dö. Nej, visst ja, den fanns ju inte. Jag bara tror att jag kommer dö. Av tristess. För den finns inte. Tristessdöden. Det är bara en stark tro på att att den när som helst kommer och befriar ens uttorkade själ från det helvete som det är att ha fruktansvärt tråkigt i kombination med känslan av att slösa bort den tid på jorden som man fick till skänks i och med att ens föräldrar bestämde sig för att pröva lyckan och skippa kondomen för en kväll. Kontorsjobb, nej tack.

...vad som är tanken med tisdagar? Jag måste ha glömt. Eller så visste jag aldrig.

Kanske var det att jag hade svårt att somna igår. Kanske var det att jag försov mig imorse. Kanske var det att jag råkade spränga bort halva fiskbiten jag skulle äta till lunch i micron. Kanske var det den otäcka incidenten efter lunchen. Kanske var det att tåget var väldigt mycket försenat när jag skulle hem. Kanske var det hålet i mina nyinköpta träningsbyxor. Kanske var det att jag höll på att elda ner lägenheten genom att bränna upp linssoppan jag skulle äta till middag. Jag vet faktiskt inte, men mot slutet av denna dagen har en viss meningslöshetskänsla med inslag av irritation börjat infinna sig. Jag går och lägger mig.