Nu händer det igen. Mitt liv packas ner. Utan att egentligen ha packats upp. En dag i september 2006 packade jag min ryggsäck. Den var mitt hem under en tid då jag varken behövde väggar, golv eller tak. Av oklar anledning packade jag aldrig upp. Jag lever fortfarande i parantesen. I väntan på. Ändå känns det som det aldrig kommer bli mer på riktigt än det varit. Kluven.

 

Linn

28 april 2010 07:46

Den tiden kommer, jag lovar, bara inte riktigt än, men den kommer... Sen försvinner den igen, men kommer tillbaka igen, osv. Men kom hit till Sthlm å packa upp vettja!

http://linnelmstedt.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Varmaste oktober sedan 1953. Nästintill unik. Undrar om de körde mycket bil 1953. Eller var det kanske kornas fel på den tiden? Kom ketchup så går vi. ...

Är det inte märkligt? Att det, utan att det i sak förändrats alls, kan vara så stor skillnad. Att man trots vetskap om att man står utan minsta belägg för att känslan skulle vara verklighetsförankrad kan känna så starkt.   Jo. Det är märkligt. ...

... slagit dig att livet ibland har teman? Till exempel hittade jag under en period ensamma skor var jag än gick. Här och var på trottoaren, på gatan, i buskarna låg skor utan maka. Under samma period tog många förhållanden i min bekantskapskrets slu...

När jag var liten trodde jag att man kom till Kina om gick uppför backen till kapellkyrkogården och att Ballingslöv var det lövtäckta huset mittemot Parkbiografen. Jag åt rå blodkorv och tyckte att det bästa med vintern var att man inte hade så många...

Idag åkte jag som vanligt tåg till träningen. När jag, som vanligt, skulle ta på mig skorna, som jag som vanligt tar av mig vid långa tågresor, för att hoppa av tåget låg det en halvt mosad Pollychoklad i min ena sko. Det var märkligt. Och ovanligt. ...