Om 24 minuter fyller jag år. Jag kan inte sova. Det är lite som ett steg framåt och två steg bakåt. Fast med min nyvunna smak för oliver (enbart gröna dock) ska jag nog vara tacksam för detta bevis på min barnslighet. Annars äter jag kanske outsköljda punchpraliner, använder uttryck som "käckt" och tittar på Bingolotto av anledningar som "det är kul att se andra vinna" och "hur ska man annars veta när det är dags att ha veckosex?!" innan jag vet ordet av det.

: det är en bra fråga. I brist på ett bra svar kontrar jag med ännu en fundering. Lyder som följer:

* Honan kallas höna, hanen kallas tupp, ungen kallas kyckling. Vad i hela fridens namn kallas arten??

Det är fullt möjligt att detta är den typ av kunskap som jag som 9-årig fågelkvitter-, landskapsblom- och landskapsdjurexpert besatt. I så fall är den kunskapen numera spårlöst försvunnen.

...man egentligen borde läsa kurslitteratur och skriva litteraturrapport:

* Lider man av hypokondri om man tror att man lider av hypokondri?

* Hur kan det komma sig att om man möter en bil när man är ute och går på en landsväg så kommer det alltid en bil från andra hållet?

* Varför i herrans namn möts dessa bilar alltid precis där man själv går?

* Vad är "that" i Meatloafs I would do anything for love?

* Varför rycker man till precis innan man somnar?

* Hur vet man att vissa djur bara ser i svartvitt?

* Ser blinda människor svart?

* Hur kommer musiken in i datorn när jag laddar ner musik med ett trådlöst nätverk?

* Vad är det som gör att jag tycker att lakrits smakar kräk och andra älskar det?

* Är tuberna med randig tandkräm konstruerade med fack för de olika färgerna?

* Vad är en tanke?

Tacksam för svar.

Det vill säga: lägg av med aprilskämt! Det är inte kul. Faktiskt. För oss som, av någon oförklarlig anledning, råkar tro på vad folk säger är det ett stort problem att människor, helt legitimt,  under en hel dag går runt och ljuger. Det allra värsta är när någon hittar på en historia utan något som helst overkligt innehåll och sen idiotförklarar mig för att jag gick på den. Ursäkta mig, men varför i hela friden skulle jag anta att denna någon for med osanning?? Nej, vet du vad.

Till det positiva med denna första dag i april: jag har åkt inlines. Årets första runda. Jag är nöjd.

Vi har grannar åt höger och nedåt. Hade jag inte sett dem som bor åt höger hade jag varit tveksam till att de existerade. Jag har aldrig sett dem som bor under oss men jag är, minst sagt, säker på att de existerar. Hur man kan hoppa i golvet så att det låter som att man hoppar i taket hos dem som bor ovanför är... imponerande. Och irriterande.

I alla fall, ikväll blir det Toddyspex. Finfint.

Den har gömt sig och vill inte komma fram. Jag har räknat till 100 flera gånger men mina kurragömmaskills lyser med sin frånvaro. Den står ej att finna. Jag talar om min motivation till att plugga inför nästa tenta. Totalt urladdad efter förra tentan stirrar, drömmer, telefonpratar, kaffedricker, brödbakar, matlagar, facebookar, bloggar, datear, smsar jag bort tiden. Löprundan och brunchen som fick bli början på denna soliga lördag har dock fått flitens lampa, som denna tentaperiod blivit försedd med dimmer, att ge ifrån sig någon form av ljus i alla fall.

Tentan som gjordes i onsdags och som jag lämnade full av irritation och frustration blev, btw, godkänd. Check och weheeej (!).

Då och då händer det att jag stannar upp i cirka 0,7 sekund och reflekterar över hur fint och bra allt är. Genast går det en ilning av ångest genom kroppen, vilket kan verka lite dumt. Anledningen till detta är det faktum att inget varar för evigt... Underbart är kort... Säg den lycka som varar... Uttrycken är många och det av en anledning. Det är dumt och jag kan ibland bli lite arg på livet och världen för att situationen är sådan. Ganska snart brukar jag inse att det är lönlöst och tramsigt att ödlsa energi på en sådan sak och lämnar därför den känslan därhän. Ibland är det så lätt.

Jag är trött på mig själv. Jag känner att jag och mig själv skulle behöva en paus från varandra. Mig själv kan vara så självupptagen ibland, inte ett dugg intresserad av vad jag vill och behöver. För tillfället är det att plugga till tentan, träna och sova bort infektioner och gamla sömnbristrester från förra helgen. Men icke sa nicke, eller mig själv i det här fallet. Istället vill mig själv gå på date, titta på Greys Anatomy, kolla Facebook, prata i telefon och äta godis. Jag har försökt säga till mig själv att det inte kommer att hålla ifall det fortsätter såhär men ingenting händer. Blir det inte någon förändring snart kan inte jag se någon mening med detta förhållandet. Men det är ju så svårt att ta sig ur, inte sant?!